2. Lilsestyckenas forfattare, aifabetiskt ordnade. 475
»Naturskild ringer», en följd af snillrika populära föredrag i två band, och • Tableau du climat et de la végétation de lltalie, vol. 1.«; han log en verksam del i dc skandinaviska naturforskaremötena. Bland politiska frågor trädde den slesvigska mer och mer fram i förgrunden; Scliouw inbjöd tillsammans med Clausen o. fl. till en »Förening til Danskhedens Devarelse i Slesvig» (1843) och tog sin del i dess arbeten. Ett utkast till en fri författning utgaf han i en skrift »Ved Thronskiftet 1848», försedd med förord af Clausen. Här ilade rörelsen honom förbi, och hans medverkan blef sedan mera lugnande, än ledande. Emellertid afslöt han med godt hopp den sista ständerförsamlingen och öppnade, ledde och afslöt — äter som president — den grundlag-stiftande församlingen. Hemsökt af sjukdom dog han 1852, efter ett verksamt lif, hvilket, »midt i rörelsens ofta orena ström, bevarats i renhet och klarhet».
Conrad Nicolai Sehwach (S. 236) föddes i Uingsakor vid Mjosen 17D3; assessor, häradshöfding (Sorenskriver), f 1860. Som student och ej mindre som veteran skref han vers med stor lätthet, mest rosterlandsoch sällskapssånger.
Suorre Sturlasson (s. öfvers. S, 193-207), son af en mäktig isländsk höfding, föddes på gården Hvam i vesterlandet, 1178. Han uppfostrades hos en sonson af presten Sigmund Frode, eddasångernas samlare, som hade grundlagt en skola för bokliga yrken. Här undervisades Snorre ända till sitt 20de år i vetenskaper — historiska, latin, kronologi — och i skaldekonst. Genom ett rikt giftermål fick han stora egendomar att råda öfver, och under ideliga strider, ofta med sin egen slägt, ökade han både sin förmögenhet och sitt inflytande. På Reykjaholt, en af sina hufvudgfirdar, hade han en boksamling, en badstuga, till hvilken han hade ledt vatten från en varm källa, och stora boskapshjordar; till tliinget kunde han rida med Ott följe af 800 väpnade män. Han blef vald till lagman; som skald vann han ett namn också i Norge, såväl genom sina äreqvädcn öfver norska stormän, som genom sin »Edda», en handbok i gudaläran och det derifrån hemtade konstiga bildspråket samt i verskonsten. 1 sitt 40de är kom Snorre till Norge. Han följde med på kungaresor rundtorn i landet och gjorde en utflygt till Vestergötland; vid hofvet slöt han sig till Skule Jarl framför den unge kung HåkonEtt påtänkt krigståg mot Island lyckades han förhindra, men skall hafva lofvat sin medverkan till att på fredlig väg bringa ön under Norges konungar; att han kom hem som norsk förläningsman, gaf näring både åt misstankar och åt afund. Efter hemkomsten 1220, midt under partistrider, skilsmässa från första hustrun, nytt giftermål och nytt stigande i makt och rikedom, gaf han sig till alt utarbeta sitt historiska verk »Heimskringla» eller Norges konungasagor, från äldsta tider till
