9. Verben delas efter böjningen i svaga och starka. De svaga bilda imperfectum genom ett tillägg, nemligen -de eller -te; i de starka antager imperfectum ingen ändelse, så att det i icke-sammansatta ord blott består af en stafvelse, men vanligen får det en inre förändring af rotvokalen (»afljud«, vexelljud).
De svaga verben delas i två klasser, allt eftersom impf. i enkla ord är 1) trestafvig, eller 2) tvåstafvig; i den första klassen ändas impf. på -ede, i den andre på -te; i några ord af andra klassen föregår en vokalförändring. I följande exempel utsättas: præs. ind. sing. act., impf. ind. sing. act. och part. præter, pass.; sist tillfogas ändelsen i impf. ind. act.
Præs. Impf. Part. præt. 1 kl. laver lavede lavet -ede 2 kl. kjøber kjøbte kjøbt -te smører smurte smurt.
De starka verben skilja sig från hvarandra genom vokalvexlingens beskaffenhet; i några af dem blir vokalen oförändrad (se ex. 6).
Præs. Impf. Part. præt. Vexelljud 1. drikker drak drukken i - a - u 2. giver gav given i - a - i 3. tager tog tagen a - o - a 4. griber greb greben i - e - e 5. bryder brød brudt y - ø - u 6. falder faldt falden.
Föröfrigt förekomma i de starka verben många oregelbundenheter, liksom i svenskan.
- ↑ Till 9. För jemförelses skull gifves här följande öfversigt af de
svenska verbens böjning. I de svaga verbens första klass har impf.-ade
och häremot svarar præs. ind. på -ar; andra klassen har impf. på -de el.
-te, under det præs. ind. ändas på -er. Efter exemplen tillfogas
ändelserna:
lagar lagade lagad -ar -ade -ad 2 kl. köper köpte köpt -er -te -t smörjer smorde smord.
I andra klassen har impf. i svenskan dels -de, dels -te; danskan har gerna -te: brænder, brændte (sv. brände).
Starka verb. Följande exempel visa, huru den svenska vokalvexlingen förhåller sig till den danska:
1. dricker drack drucken i - a - u 2. gifver gaf gifven i - a - i 3. tager tog tagen a - o - a 4. griper grep gripen i - e - i 5. bryter bröt bruten y - ö - u.
