― 246 ―
snabbt, livligt, plötsligt väsen och ett hastigt prydligt sätt att putsa sig, alldeles som kanariefåglar.
Miss Lavinia tog, som sagt, till orda och sade:
»Ni ber min syster Clarissa och mig, mr Copperfield, om tillåtelse att få göra besök här såsom vår brorsdotters erkände friare.»
»Ifall vår bror Francis», utbrast miss Clarissa, ifall någonting så lugnt kan kallas att brista ut, »önskade omgiva sig med en Doctors’ Commonsatmosfär och uteslutande med en sådan, vilken rättighet hade väl vi att sätta oss däremot? Ingen, påstår jag. Vi ha alltid varit långt ifrån att söka tvinga oss på någon. Men varför inte säga det rent ut? Vår bror Francis och hans hustru kunde gärna få ha sin societet. Min syster Lavinia och jag kunde ju få ha vår. Jag vill hoppas att vi själva äro i stånd att välja vårt umgänge!»
Som allt detta tycktes vara vänt till Traddles och mig, gåvo både Traddles och jag ett slags svar. Traddles kunde icke höras, men jag tror, att jag själv yttrade, att det gjorde samtliga parterna mycken heder. Vad jag menade därmed, kan jag omöjligt säga.
»Nu kan du fortsätta, syster Lavinia», sade miss Clarissa, som nu hade lättat sitt hjärta.
Miss Lavinia fortsatte:
»Mr Copperfield, min syster Clarissa och jag ha tagit detta brev i mycket noggrant övervägande, och sedan vi övervägt det, ha vi slutligen visat det för vår brorsdotter och diskuterat det med henne. Vi tvivla inte på att ni tror er älska henne mycket högt.»
»Tror!» utbrast jag hänryckt. »O!»
Men då miss Clarissa gav mig en blick (alldeles lik en livlig kanariefågels), som bad mig att icke avbryta oraklet, bad jag om ursäkt.
»Kärlek», sade miss Lavinia med en blick på sin syster för att uppmana henne till en bekräftelse, vilken hon även gav under form av en liten nick vid varje sats, »mogen kärlek, hyllning, hängivenhet uttrycker sig inte så lätt. Dess röst är låg. Den är blygsam och tillbakadragen; den ligger i bakhåll och väntar och väntar. Så-
