― 282 ―
Ni torde veta, min bäste mr Copperfield, att ömsesidigt förtroende ständigt rått emellan mig och mr Micawber (vilken jag aldrig skall övergiva). Mr Micawber kan möjligen någon gång ha utfärdat en revers utan att först ha frågat mig till råds, eller möjligen kunnat missleda mig i avseende på den tidpunkt då förbindelsen var förfallen. Detta har verkligen hänt. Men i allmänhet har mr Micawber icke haft några hemligheter för kärlekens barm — jag syftar på hans hustru — och har oföränderligen, varje gång vi gått till vila, genomgått dagens tilldragelser.
Ni kan därför själv föreställa er, min bäste mr Copperfield, hur bittra mina känslor måste vara, då jag nu meddelar er, att mr Micawber blivit helt och hållet förändrad. Han är tyst och förbehållsam. Han är hemlighetsfull. Hans liv är en mystär för deltagarinnan i hans fröjder och sorger — jag syftar åter på hans hustru — och om jag försäkrade eder, att jag, med undantag av att jag vet att han tillbringar det på kontoret från morgon till kväll, vet mindre därom än om det par i månen, vilket enfaldiga barn efter en dum saga, som de hört, föreställa sig bärande en så, skulle jag endast använda ett populärt föreställningssätt för att uttrycka ett verkligt faktum.
Men detta är ännu icke allt. Mr Micawber är butter och vresig. Han är sträng. Hans hjärta är främmande för vår äldsta son och dotter, han är icke vidare stolt över sina tvillingar, ja, han betraktar med ett kallt öga till och med den oskyldiga främling, som senast blev en medlem av vår krets. Penningmedlen till vårt uppehälle, nedprutade till det yttersta, kan jag endast med stor svårighet erhålla av honom, och till på köpet med den förfärliga hotelsen, att han skall arrangera sig på annat sätt (så lyda hans ord), och han vägrar hårdnackat att giva något slags förklaring över ett handlingssätt, som skulle kunna beröva en förståndet.
Detta är hårt att bära. Detta är hjärtslitande. Om ni, som känner mina svaga krafter sådana som de äro, vill giva mig ett råd om huru ni tror att dessa bäst skulle användas i en så brydsam belägenhet, skall ni ytterligare
