Sida:David Copperfield del II 1923.djvu/319

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

ADERTONDE KAPITLET.
Mr Dick uppfyller min tants spådom.

Det var nu någon tid sedan jag hade lämnat doktorn, men som jag bodde i hans grannskap, såg jag honom ofta, och vi hade alla varit några gånger hos honom på middag och till te. Den gamla soldaten hade för alltid inkvarterat sig under doktorns tak och var precis densamma som alltid, och samma odödliga fjärilar fladdrade över hennes mössa.

I likhet med åtskilliga andra mödrar, som jag känt under min levnadsbana, tyckte mrs Markleham vida mera om nöjen och förströelser än hennes dotter gjorde Hon behövde mycken förströelse och föregav, såsom en slipad gammal soldat, att hon uppoffrade sig för sitt barn, ehuru hon endast tänkte på att tillfredsställa sina egna tycken. Doktorns önskan, att Annie skulle roa sig, föll därför denna förträffliga mor fullkomligt i smaken, och hon gillade obetingat hans välvilliga omtanke.

Jag betvivlar alldeles icke, att hon sonderade doktorns sår utan att veta det. Utan någon elak avsikt, endast till följd av ett visst moget lättsinne och själviskhet, som icke alltid äro förenliga med de framskridna åren, tror jag att hon styrkte honom i hans fruktan för att han var ett tvång för sin unga hustru och att det icke fanns någon besläktad känsla dem emellan, genom att så starkt prisa hans avsikt att lätta hennes livs börda.

»Goda själ», sade hon en gång till honom, då jag var närvarande, »ni vet, att det utan tvivel skulle vara bra ledsamt för Annie att ständigt vara instängd här.»

Doktorn nickade bifall.

»Då hon kommer till sin mors ålder», fortfor mrs Markleham och fläktade med solfjädern, »blir det en an-