Sida:David Copperfield del I 1923.djvu/217

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 213 —

först. Jag bar dem, den ena efter den andra, till en boklåda vid City Road — varav den del, som låg närmast vårt hus, då nästan uteslutande utgjordes av boklådor och fågelbodar — och sålde dem för vad de kunde inbringa. Ägaren av denna boklåda, som bodde i ett litet hus bakom den, plägade varje afton taga sig ett rus och varje morgon få en skur ovett av sin hustru. Mer än en gång, då jag kom dit tidigt på dagen, gav han mig audiens där han låg i sin fållbänk med ett hål i huvudet eller ett blått öga, som vittnade om hans utsvävningar den föregående aftonen (jag fruktar att han hade ett dåligt ölsinne); med skälvande hand sökte han nu de erforderliga penningarna i någon av fickorna på sina kläder, som lågo på golvet, medan hans hustru, med ett litet barn på armen och med nedkippade skor, oupphörligt grälade på honom. Stundom hade han tappat sina pengar, och då bad han mig komma tillbaka, men hans hustru hade alltid några (jag förmodar att hon tagit hans, medan han sov ruset av sig) och avslöt i hemlighet handeln i trappan, under det vi gingo ned tillsammans.

I pantlånarens kontor började jag även bli mycket väl känd. Det första biträdet, som stod bakom disken, var mycket förekommande emot mig och hade mig ofta, efter vad jag påminner mig, att deklinera ett latinskt substantiv eller konjungera ett latinskt verb, medan han gjorde upp min lilla affär. Vid alla dessa tillfällen höll mrs Micawber ett litet kalas, som vanligen var en supé, och det låg en egendomlig njutning i dessa måltider, som jag väl påminner mig.

Omsider kommo mr Micawbers förlägenheter till en kris, och han blev tidigt en morgon häktad och förd till Kings Benchfängelset. Då han lämnade huset, sade han, att Guds straff nu hade drabbat honom, och jag trodde verkligen att både hans och mitt hjärta skulle brista, men sedan hörde jag att han innan middagen hade spelat en mycket munter pott käglor.

Den första söndagen, sedan han hade kommit dit, skulle jag besöka honom och äta middag tillsammans med honom. Jag skulle fråga mig för om vägen till det