Sida:David Copperfield del I 1923.djvu/269

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 265 —

det, som om hon velat släta trots mot hela världen ut ur den förra och skaka det ur det senare.

»Han hade en syster, som han höll mycket av», sade min tant, »en god flicka, som var mycket öm mot honom. Men hon gjorde på samma sätt som de allesammans göra — tog sig en man, och denne gjorde henne olycklig — såsom de allesammans göra. Detta gjorde ett sådant intryck på mr Dick — och det måtte väl inte bevisa galenskap, vill jag hoppas! — att det i förening med hans fruktan för brodern och medvetandet om dennes ovänlighet skaffade honom en feber på halsen. Detta skedde innan han kom till mig, men minnet därav trycker honom ännu. Sade han något till dig, barn, om kung Karl I?»

»Ja, tant.»

»Ah!» sade min tant och gned sin näsa, som om hon känt sig litet förtretad. »Detta är det bildlika sätt varpå han uttrycker sig. Han sätter sin sjukdom i samband med en stor oro och skakning, och detta är den bild eller den liknelse, eller vad man ska kalla det, som det roar honom att använda. Och varför skall han inte göra det, om han tycker det vara lämpligt?»

Jag sade:

»Jo visst, tant.»

»Detta är inte något affärsmässigt eller vanligt sätt att uttrycka sig på, det vet jag alltför väl», sade min tant, »och detta är anledningen varför jag yrkar på att inte ett ord därom måtte förekomma i hans inlaga.»

»Är det en inlaga rörande sin egen historia, som han nu håller på att skriva, tant?»

»Ja, barn», svarade min tant och gned sig åter på näsan. »Han håller på att skriva en inlaga rörande sina egna angelägenheter till lordkanslern eller lord Den och Den — kort sagt, till en av de personer, som äro avlönade för att taga emot inlagor. Den kommer förmodligen att avgå en av dagarna. Han har ännu inte varit i stånd att sätta upp den utan att begagna sig av det där uttryckssättet, men det gör detsamma; han har åtminstone alltid någonting att göra.»