— 428 —
om sina mustascher med, naturligtvis. Det var ett fruntimmer i boden — en äldre kvinnsperson — en riktig drake — som aldrig ens hört namnet nämnas. — ’Ursäkta, sir’, säger draken till Charley, ’är det inte — inte — inte smink?’ — ’Smink!’ sade Charley till draken. ’Vad i alla för städade öron onämnbaras namn skulle jag med smink?’ — ’Tag inte illa upp, sir’, sade draken, ’det begäres hos oss under så många olika namn, att jag trodde att det kanske var det ni menade.’ — Och ser ni, min gosse lilla», fortfor miss Mowcher, medan hon under hela tiden gned och borstade med samma iver, »detta är ett nytt exempel på det uppfriskande bedrägeri jag nyss nämnde. Jag gör själv något i det där facket — kanske mycket — kanske litet — knipslug, så heter lösen — det är alltsammans!»
»I vilket fack menar ni? Är det i sminkfacket?» sade Steerforth.
»Blanda ihop det och det, min unga elev», svarade den listiga miss Mowcher, i det hon vidrörde sin näsa, »använd det enligt hemlighetsregeln i alla handelsgrenar, så ska produkten ge det önskade resultatet. Jag säger att jag själv gör något litet i det facket. En änkeråd kallar det min pomada; en annan kallar det handskar: en annan kallar det spetsar; en annan kallar det solfjäder. Jag kallar det vad helst de kalla det. Jag skaffar dem det, men vi förställa oss för varandra och hålla så god min inför varandra, att de lika gärna skulle lägga på det i ett helt sällskaps närvaro som i min. Och när jag infinner mig hos dem, säga de stundom till mig — med det där pålagt — och det tjockt till på köpet — ’Hur ser jag ut, Mowcher? Är jag blek?’ — Ha, ha, ha! Är inte det uppfriskande, min unge vän?»
Jag har aldrig i mitt liv sett någonting likt Mowcher, då hon stod uppe på matbordet och innerligt njöt av detta »uppfriskande», medan hon hela tiden gned och borstade på Steerforths huvud och blinkade över det åt mig.
»Tyvärr», sade hon, »äro de där sakerna inte mycket efterfrågade här på orten, och det gör att jag får lov att
