Sida:David Copperfield del I 1923.djvu/433

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 429 —

ge mig av igen. Jag har inte sett ett enda vackert fruntimmer sedan jag kom hit.»

»Inte?» sade Steerforth.

»Nej, inte ens så mycket som vålnaden av en sådan», svarade miss Mowcher.

»Vi kunde visa henne en sådan livs levande, skulle jag tro», sade Steerforth och vände sina ögon mot mina. »Inte sant, Daphne?»

»Jo, det är säkert», sade jag.

»Å?» utbrast den lilla varelsen, i det hon först såg mig skarpt i ansiktet och därefter tittade omkring in i Steerforths. »Hm?»

Det första utropet lät som en fråga, ställd till oss båda, och det senare såsom en fråga, ställd till Steerforth ensam. Hon tycktes icke ha funnit något svar på någondera, utan fortfor att gnida och borsta, med huvudet på sned och det ena ögat uppåtvänt, som om hon tittade efter ett svar uppe i luften och vore övertygad att det snart skulle visa sig.

»En syster till er, mr Copperfield?» utbrast hon efter ett ögonblicks tystnad och ännu bibehållande samma utkik. »Är det inte så?»

»Nej», sade Steerforth innan jag hann att svara. »Inte alls. Tvärtom lär mr Copperfield, om jag inte alltför mycket misstar mig, förr ha hyst en livlig beundran för henne.»

»Nå, gör han det inte nu längre då?» inföll miss Mowcher. »Är han ostadig? Å, fy skämme oss! Sucka han blott tills Polly hans kärlek belönat! — Är hennes namn Polly?»

Den nästan övernaturliga snabbhet, varmed hon anföll mig med denna fråga och en forskande blick, förbryllade mig alldeles för ett ögonblick.

»Nej, miss Mowcher», svarade jag. »Hennes namn är Emili.»

»Å?» utbrast hon alldeles som förut. »Hm? En sådan slamra jag är! Mr Copperfield, är jag inte flaxig?»

Hennes ton och blick inneburo någonting som jag icke tyckte om i samband med detta ämne, och jag sva-