Sida:David Copperfield del I 1923.djvu/503

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 499 —

mitt yrke, vilket, efter vad han sade, var det gentilaste yrke i världen och på intet sätt finge förblandas med en sakförares vid de civila domstolarna, enär det var någonting helt annat, oändligt mera exklusivt, mindre mekaniskt och mera inbringande. Vi taga sakerna mycket lättare i Commons, förklarade han, och det gör oss till en privilegierad klass. Visserligen var det omöjligt, sade han, att dölja den obehagliga omständigheten, att vi i synnerhet användes av sakförare, men han lät mig på samma gång förstå, att dessa utgjorde en lägre människoras, på vilken varje proctor med något anseende ständigt såg ned.

På min fråga, vilka mål han ansåg vara de bästa i vårt fack, svarade han att en god rättegång rörande ett omtvistat testamente, där det gällde en liten nätt egendom av trettio till fyrtio tusen punds värde, kanske var det bästa av allesammans. Uti ett sådant mål, sade han, kunde man icke blott förtjäna rätt bra på att skaffa bevis vid varje stadium av processen och samla hela högar av vittnesmål vid förhör och motförhör (för att icke tala om vädjandet först till kommissarierna och sedan till överhuset), men som kostnaderna ända till slutet tämligen säkert skulle komma att bestridas av boet, processade båda parterna helt käckt, och på omkostnaåerna fästes intet avseende. Därefter utbredde han sig i ett allmänt lovtal över Commons. Det mest beundransvärda hos Commons, sade han, var dess sammanhållning. Det var det bekvämast inrättade ämbetsverk i hela världen. Det var idealet för trevnad och bekvämlighet. Den saken var mycket lätt att begripa. Till exempel: här kommer ett mål om äktenskapsskillnad eller en process om återbärande av uppburna medel inför konsistorialrätten. Nåväl, saken behandlas i konsistorialrätten. Man gör ett litet sällskapsspel därav inom en familjegrupp och spelar det helt makligt till slut. Antag att man icke vore nöjd med konsistorialrättens utslag, vad gjorde man då? Jo, man gick till överkonsistorialrätten. Vad var överkonsistorialrätten? Jo, samma domstol i samma rum med samma advokater och