Sida:David Copperfield del I 1923.djvu/78

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

― 74 ―

Gil Blas och Robinson Crusœ ut för att göra mig sällskap. De vidmakthöllo min fantasi och mitt hopp om något bättre på andra sidan om detta ställe och denna tid — de, Tusen och en natt och fesagorna — och gjorde mig icke någon skada; ty den skada, som möjligen fanns i någon av dem, fanns där icke för mig: jag visste ingenting om den. Det förvånar mig nu huru jag mitt under mina grubblerier och funderingar över tråkigare ämnen fick tid att läsa dessa böcker såsom jag verkligen gjorde. Det överraskar mig att jag någonsin kan ha tröstat mig över mina små bekymmer (som voro stora bekymmer för mig) genom att lägga mitt eget jag in i dessa mina favorithjältar — såsom jag gjorde — och genom att tänka mig alla de dåliga såsom mr och miss Murdstone — såsom jag även gjorde. Jag har varit Tom Jones (en barnslig Tom Jones, en oskyldig varelse) under en hel vecka. Jag tror fullt och fast, att jag under en hel månads tid höll fast vid föreställningen om att jag var Roderick Random. Jag slukade med girigt välbehag några volymer resebeskrivningar — jag har nu glömt vilka — som stodo på dessa hyllor, och jag kan erinra mig, att jag många dagar å rad gick omkring på mitt område av huset, beväpnad med mellanbiten av ett gammalt stövelblock såsom den fullständiga inkarnationen av kapten den och den vid den kungliga engelska marinen, som ständigt svävade i fara för att omringas av vildar och hade beslutit att sälja sitt liv så dyrt som möjligt. Kaptenen förlorade icke något av sin värdighet genom att han fick örfilar med latinska grammatikan. Det gjorde jag, men kaptenen var en kapten och en hjälte, trots alla grammatikor i alla möjliga språk i världen, både döda och levande.

Detta var min enda och ständiga tröst. Då jag tänker därpå, framträder ständigt i min själ bilden av en sommarafton, då några gossar lekte på kyrkogården, medan jag själv satt på min säng och läste som om det gällde livet. Varje lada i närheten, varje sten i kyrkan och varje fotsbredd av kyrkogården förknippade sig på ett eller annat sätt med dessa böcker och föreställde nå-