Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/223

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


vara med om de olyckor som drabbade folket, själv omsider delaktig av de välgärningar som detta fick röna; och sedan den hade råkat i fiendehand till följd av den Allsmäktiges vrede, blev den, när den store härskaren åter hade blivit folket nådig, med all heder upprättad igen.

21 Antiokus förde alltså bort ett tusen åtta hundra talenter ur helgedomen och drog så med all hast därifrån till Antiokia. Och nu trodde han i sitt högmod att han kunde göra land till hav, och hav till land; så stor var hans hjärtas förhävelse. 22 Han lämnade också kvar uppsyningsrnan för att plåga folket: i Jerusalem Filippus, till börden en frygier, vilken betedde sig ännu grymmare än den som hade tillsatt honom, 23 och på Garisim Andronikus. Utom dessa lämnade han ock kvar Menelaus, som utövade ett ännu värre förtryck mot sina landsmän än de övriga. 24 Och i sitt hätska sinnelag mot judarna sände konungen åstad Apollonius, befälhavaren över mysierna, i spetsen för en krigshär på tjugutvå tusen man, med befallning att hugga ned alla vapenföra män och att sälja kvinnor och minderåriga. 25 Sedan denne hade kommit till Jerusalem, hycklade han fredliga avsikter och höll sig stilla, till dess den heliga sabbatsdagen var inne. Men när han nu såg huru judarna den dagen höllo sig overksamma, befallde han sitt folk att ställa upp sig i vapen. 26 Alla dem som då gingo ut ur staden för att se vad som tilldrog sig lät han nu på en gång nedgöra. Därefter ryckte han under vapen skyndsamt in i staden och bragte en stor mängd människor om livet. 27 Men Judas, som ock kallades Mackabeus, drog sig undan till öknen tillika med ett tiotal andra. Där levde han, jämte dem som voro med honom, bland bergen såsom de vilda djuren; och de livnärde sig hela tiden med vad som växte på marken. Detta gjorde de för att icke ådraga sig besmittelse såsom de övriga.

1.Dan. 11:25f. 1Mack. 1:16f. /7. 2Mack. 4:26. /9.1Mack. 12:7, 21. 11.1Mack. 1:20f. /18.2Mack. 3:25f. 21.2Mack. 9:8. /22.1Mack. 1:51. 24.1Mack. 1:29. 2Mack. 3:5. 4:4. 25.2Mos. 20:10. /27.1Mack. 2:27f. 2Mack. 10:6. Hebr. 11:38.

6 KAPITLET.

Åtgärder för att tvinga judarna att antaga hedniska seder och bruk. Förföljelser mot de lagtrogna. Eleasars martyrdöd.

1 Icke lång tid därefter sände konungen åstad en gammal man, en atenare, för att tvinga judarna att övergiva sina fäders lag och att upphöra med att leva efter Guds lag. 2 Han skulle därjämte oskära templet i Jerusalem och inviga det åt den olympiske Jupiter, så ock templet på Garisim åt den Jupiter som var gästvänskapens beskyddare, eftersom de som bodde på den platsen hade ett så gästvänligt sinnelag. 3 Ett sådant ondskans anlopp kändes jämväl för den stora mängden svårt och olidligt. 4 Ty i liderliga, vilda sällskap uppfyllde hedningarna helgedomen; de levde i sus och dus tillsammans med skökor och hade i de heliga förgårdarna umgänge med kvinnor och förde