Sida:De fyras tecken 1911.djvu/6

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


till franskan översätta ett par av mina små arbeten.»

»Dina arbeten?»

»Å — har du inte reda på, att jag är författare?» sade han skrattande. »Jo då — jag har skrivit flera monografier, vilka alla behandla rent tekniska ämnen. Här har du en: Om skillnaden mellan olika tobakssorters aska. I densamma uppräknar jag etthundrafyrtio olika slag av cigarrer, cigarretter och röktobak: kolorerade planscher utvisa skillnaden i den aska, som var och en av nämnda sorter kvarlämnar. Det är en sak, som oupphörligt återkommer i brottmålsundersökningar och som ofta är av stor vikt, när det gäller att finna en ledtråd. Om man t. ex. med bestämdhet kan säga, att det mord, om vilket det är fråga, blivit begånget av en man, som rökt en indisk 'lunkah', så blir därigenom fältet för ens undersökningar betydligt inskränkt. För ett övat öga finns det lika mycken skillnad mellan den svarta askan efter en Trichinopoly-cigarr och de vita 'flak', vanlig Virginiatobak efterlämnar, som mellan ett kålhuvud och en potatis.»

»Du är ett riktigt snille i allt, som rör detaljer», anmärkte jag.

»Jag förstår att uppskatta deras betydelse. Här har du min lilla avhandling angående sättet att upptäcka och särskilja fotspår, med några kommentarier över användandet av gips för att bevara avtryck. Här åter är en liten artikel om yrkenas inflytande på handens form med avbildningar av stenhuggares, sjömäns, korkskärares, sättares, vävares och diamantslipares händer. Det är en sak, som äger stort praktiskt intresse för den detektiv, som behandlar sitt yrke vetenskapligt, särskilt när det gäller att identifiera funna lik eller upptäcka en brottslings föregående öden. Men jag tröttar väl alldeles ut dig med min 'vurm'?»

Visst inte», svarade jag allvarligt. »Saken intresserar mig på det högsta, i synnerhet sedan jag haft tillfälle se dig praktisera tillämpningen av densamma. Men du talade just nu om förmågan att observera och konsten att dra slutsatser, som om de vore två skilda ting. Innefattar den ena i viss mån inte den andra?»

»Å — nej — inte alltid», svarade han och lutade sig med välbehag tillbaka i sin stol, under det han sände det ena tjocka rökmolnet efter det andra upp mot taket. »Observationsförmågan säger mig t. ex., att du i morse var på postkontoret vid Wigmore Street, men konsten att dra slutledningar gör mig förvissad om, att du gick dit för att avsända ett telegram.»

»Du har rätt!» utbrast jag. »Rätt i båda fallen! Men jag måste bekänna, att jag ej inser, hur du kan ha ha kommit till den övertygelsen. Jag kom helt hastigt på tanken att telegrafera och har ej talat med någon människa om saken.»

»Det är ofantligt enkelt», sade han och smålog belåtet åt min uppenbara förvåning, »så enkelt, att en förklaring knappast är nödvändig; och likväl kan en dylik tjäna till att belysa skillnaden mellan observationsförmåga och konsten att dra slutsatser. Genom att observera — att iakttaga — fick jag reda på, att litet rödaktig jord eller lera fastnat under din ena hålfot. Alldeles invid dörren till postkontoret på Wigmore Street har man rivit upp stenläggningen och hopat en del mylla, vilken ligger så, att man omöjligt kan låta bli att trampa på den, när man går in. Myllan har den egendomliga rödaktiga färg, som, så vitt jag vet, ej finns någon annanstädes här i grannskapet. Så långt kom jag genom iakttagelse — resten är slutledning.»

»Hur kunde du sluta dig till, att jag skickat av ett telegram?»