Rull-Sylta.
Dertil tages slakssdorna at yngre swin, som hafwa så mycket fläsk i behåll, som et twär finger, annars blir swål icke annat än swål. Sidan bredes och klappas ut på et rent bord , då man har tilreds runna skifwor af ryggköttet på swinet, beströdda med ofwan anförda kryddor, hwarpå hon rullas hårdt tilhopa, omlindas tätt med groft segelgarn, och hackas mjukt i litet saltadt watten, eller tillika med hufwudet då man slagtar sjelf. Denna prässas äfwen tillhopa öfwer en natt, och bewaras i saltlake.
Gris-Sylta.
Wäl födda och några weckor gamla digrisar, äro bäst til denna rätten. Grisen skäres i fjerndelar och ligger i watten öfwer natten, kokas, samt wid upkokningen skummas och saltas litet. Den kokas sedan med tätt låck på sakta eld, med et par lagerbärsblad, hel peppar och tre stötta neglikor. När fläsket är lagom kokadt, lägges der i litet kallt waten at swalna, äfwen så spadet; bäqge delarne stå då öfwer natten, men i spadet lägfes en god näfwe salt at smälta, och om morgonen tages detta feta bort, men grissyltan lägges tillika med et hälft qvarter ättika i en glasburk med bälten som går ned, och en sten på. I kallt rum håller sig denna sylta några dagar, men icke så länge som
