och et bakelse-fat på bordet hwart mål, men tillika at smörbyttan skal räcka efter hennes uträkning. Denna fordran är en werkan af hennes owetenhet i hushållswägen; derföre måste du tåla hwad du kan, allenast dit samwete frisäger dig ifrån onödigt slöseri och otrohet. Man får dock hoppas at de obilliga äro få i et christligt land, ty nämnas de allenast här i förbigående. Hälst dessa få wälmenta råd endast hafwa sit afseende på en Hushållerska, i hwilkens händer en Fru nödgas lägga hela sit förtroende, då stånd och wärde förbjuder henne at sjelf tilse sit hus; kära wän! besinna då sjelf huru stort dit answar blir, ja, nästan lika med dem, som äro satte at wårda de wärnlösas rätt. Dit Herrskaps och alla dina medtjenares nöje och trefnad ligger då på dina axlar allena. At winna en Hushållerske-tjenst, synes i allmänhetens ögon et ringa steg til lycka, men det wore önskligt at wigten deraf wore rigtigt känd, och utöfningen i sin rätta helgd, så wisst som Fruntimmer af bättre stånd, hwilkas öden synas blifwa mer och mer hårda, skulle ifrån ungdomen winlägga sig om en wettenskap, som i alla skiften kunde gifwa dem tak öfwer hufwudet, och en säker utkomst. Skulle wäl en Fröken, som utan egen åtgärd wore blottstäld på nödtorftig utkomst, behöfwa blygas at wara et hederligt Herrskaps stolpe i hushålls-wägen?
Nu, min kära wän, til påminnelse om dina skyldigheter, bör du fermt och troget wårda
