en ung och skön dam med ögon som kunde vara runda och oskyldiga som ett barns eller smala och förföriska som en zigenerskas, men nu voro de djärva och ärelystna som alla sammansvurnas. Den tredje var en handlingens man, en krigare, ivrig att gå från ord till gärning, helt av eld och järn. Han titulerades av de andra kapten Desrolles.
Denne man slog sin knutna hand i bordet och sade med behärskad häftighet:
— I kväll. I kväll när han far till midnattsmässan. Jag är utled på dessa komplotter, som inte leder till något. Jag är trött på signaler och chifferskrift och hemliga möten och sådan smörja. Låt oss vara hederliga förrädare. Om Frankrike skall befrias från honom, så låt oss döda honom öppet och inte med snaror och fällor. I kväll, säger jag. Och jag står vid mina ord. Han skall dö för min hand. I kväll, när han far till mässan.
Den unga damen gav honom en öm blick. Hur förtrogen kvinnan än är med konspirationer, måste hon alltid på detta sätt ge ett erkännande åt oförskräcktheten. Kolossen strök sina uppåtvridna mustascher.
— Min käre kapten, sade han med en stark stämma, som han vant sig att något dämpa, denna gång är jag fullt ense med er. Vi vinner ingenting med att vänta. Tillräckligt många av slottsvakten är på vår sida, för att företaget skall vara utan risk.
— I kväll, upprepade kapten Desrolles och slog åter handen i bordet. Ni har hört vad jag sagt, markis, han skall dö för min hand.
— Men nu kommer en fråga, sade den kolossale mannen helt lågmält. Vi måste få bud till våra anhängare i slottet och komma överens om en signal. Våra pålitligaste män måste åtfölja den kungliga vagnen. Vilken budbärare kan vid denna timme ta sig fram ända till södra porten? Ribot har vakten där. Kan vi bara få ett bud till honom, kommer allt att gå bra.
348
