— Goodall, Memfis — lungtuberkulos — sista stadiet troligen.
De tre tusen hushålla med orden. Ord äro liktydiga med andedräkt, och andedräkt behöva de för att kunna skriva ut checker åt läkarna.
— Hurd, flämtar den andre. Hurd från Toledo. Toledo, Ohio, Katarral bronkit. Kronisk, säger doktorn. Kan leva fyra veckor till, om jag — sköter mig, säger han. Har ni fått besked — när ni ska fara ännu?
— Min läkare, svarade Goodall en smula skrytsamt, har gett mig tre månader.
— Å, säger mannen från Toledo och fyller upp de stora hålen i sin konversation med väsningar, fan ta skillnaden. Vad betyder månader! Tänker göra min — till en vecka — å sen dö på resande fot. Kommer att bli sorg och veklagan — på krogarna, då jag ger mig av. Har besökt dem ganska flitigt — sen jag började på det här viset. Säj, Goodall från Memfis — om doktorn gett er så liten tid — varför ställer ni inte till med — ett djäkla festande, och går till Hades fort och lätt — som jag gör.
— Festande, säger Goodall med ett tonfall, som om den idén vore alldeles ny för honom. Det har jag aldrig varit med om. Jag funderade på en annan utväg, men —
— Kom och få något att dricka, inbjuder mannen från Ohio. Jag har hållit på — i två dar, men fanstyget — verkar inte, som det gjorde förr. Goodall från Memfis, vad är er andhämtning?
— Tjugufyra.
— Temperatur?
— Trettionio.
— Ni kan göra det på två dar. Mig tar det — en vecka. Upp med ångan, Goodall — ha så mycket roligt, ni hinner med, och så — borta ett, tu, tre, och spar både besvär och kostnader. Så ta mig fan, om det här inte är en kurort! En Londondimma skulle tappa bort sig här på ett par — minuter.
394
