göra sig gällande hos Hickey & Mooney, varietéartisterna (utan engagemang) i lägenheten tvärs över förstugan; inbillande sig att Hammerstein förföljde dem med ett femhundra-dollars-i-veckan-kontrakt, skulle de börja vända upp och ned på möblerna. Sedan skulle mannen vid fönstret på andra sidan lufttrumman ta fram sin flöjt. Genom läckan i ledningen skulle gasen smyga sig ut på sin sedvanliga lusttur på kvällarna i förstugor och rum. Mathissen skulle råka i oordning. Portvakten skulle än en gång köra bort mrs Zanowitskis fem ungar. Frun med champagneskorna och råtthunden skulle komma nedtrippande för att klistra fast sitt torsdagsnamn över sin ringklocka och brevlåda — och det sedvanliga kvällsprogrammet i det Frogmoreska huset skulle vara i full gång.
John Perkins visste, att dessa saker skulle hända. Han visste vidare, att en kvart över åtta skulle han samla allt sitt mod och ta ned sin hatt från hängaren, och att hans hustru knotande skulle upplåta sin röst:
— Det skulle vara roligt att veta vart du nu tänker gå, John Perkins?
— Tänkte titta in hos McCloskey ett tag och spela lite biljard med pojkarna, skulle han svara.
Detta hade blivit en vana för John Perkins på sista tiden. Så där mellan tio och elva brukade han komma hem igen. Ibland sov Katy, ibland satt hon uppe färdig att i sin vredes degel smälta litet mera av guldpläteringen på äktenskapets stålsmidda boja. För dylika saker har Amor att svara, då han tillsammans med sina offer från det Frogmoreska huset står inför rättvisans skrank.
Då John Perkins denna kväll öppnade dörren, stod han ansikte mot ansikte med en oerhörd förändring av det vardagliga. Ingen Katy mötte honom med en kärleksfull och konfektsmakande kyss. Alla tre rummen befunno sig i en olycksbådande oordning. Hennes saker lågo kringkastade överallt. Skor mitt på golvet, krustänger, hårnät, kimonos, puderaskar om varandra på toa-
