Sida:Den gäckande nejlikan 1919.djvu/187

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
183

— Min del av uppgörelsen skulle vara enkel nog. Lady Blakeney skall — ledsagad av er — få lämna Boulognes hamn i morgon kväll, fri och oskadd, om ni å andra sidan uppfyller er del …

— Ännu vet jag inte vad min del i denna intressanta affär skall bli, sir, men låt oss, bara för att dryfta saken, antaga att jag icke uppfyller villkoren. Vad skall då ske?

— Då, sir Percy — om vi för ögonblicket skola åsidosätta frågan om »Den Röda Nejlikan» — då kommer lady Blakeney att föras till Paris och inspärras i det fängelse i Temple, som Marie Antoinette nyligen lämnat — och där kommer hon att behandlas på precis samma sätt som den forna drottningen nu behandlas i Conciergeriet. Vet ni vad det betyder, sir Percy? Det betyder icke en kort rannsakning och snabb död, det betyder dagar, veckor, kanske månader av pina och förödmjukelse, det betyder att hon aldrig kommer att tillåtas en enda sekunds ensamhet vare sig dag eller natt, det betyder den ständiga närheten av soldater, rusiga av grymhet och hat … förolämpningar, skymf och skam …

— Usling! Gemena kreatur! Förstår ni inte, att jag måste strypa er för detta …

Angreppet var så plötsligt och så våldsamt att Chauvelin ej hann uppgiva ett enda rop på hjälp.

Endast en sekund förut hade sir Percy suttit på fönsterbrädan och skenbart helt lugnt lyssnat till vad hans motståndare hade att säga. Och nu höll han sin fiende om strupen och pressade med sina långa, smala händer andan ur kroppen på denne, medan hans vanligen så lugna ansikte förvreds till en mask av hat.

— Usling, usling! upprepade han. Jag dödar er, om ni inte tar tillbaka de orden!

Men plötsligt släppte han sitt hårda grepp. Ett helt livs vanor kunde ej ens i denna stund övervinnas. För en sekund sedan hade hans ansikte varit dödsblekt av hat och raseri, men nu övergöts det hastigt av en rod-