186
mans … och jag har förgäves protesterat mot det hårda behandlingssätt, som hon kommer att bli underkastad i Temple-fängelset. Men denna behandling har visat sig vara så utomordentligt verkningsfull i fråga om ex-drottningen — den har så fullkomligt nedbrutit hennes mod och stolthet — att mina kamrater äro övertygade om, att den skall visa sig vara likaså verksam till att bringa »Den Röda Nejlikan» — genom hans hustru — till en ödmjukare sinnesstämning.
Han tystnade, synnerligen nöjd med sin vältaliga harang, och han undrade vad intryck denna tämligen långa inledning gjort på sir Percy, som hela tiden, medan Chauvelin talat, förhållit sig märkvärdigt lugn och stilla.
Ex-ambassadören beredde sig nu på att göra än större effekt på sin åhörare, och han sökte just efter de lämpligaste orden, då han plötsligt ryckte till vid ett lika oväntat som förbryllande ljud.
Det var ljudet av en kraftig och utdragen snarkning.
Han sköt ljuset litet åt sidan och kastade en hastig blick på sin fiende, med vars liv han höll på att leka liksom katten leker med råttan — och han fann då att denna samma råtta tydligen fallit i sömn.
En otålig svordom undslapp Chauvelins läppar, och han slog sin knutna hand så hårt i bordet att ljusstakarna skramlade, varvid sir Percy sömnigt öppnade ena ögat.
— Ber tusen gånger om ursäkt, sir, sade Blakeney med en kvävd gäspning. Jag är så fördömt trött, och ert företal var över hövan långt … Tusan så opassande att somna mitt under predikan, det förstår jag nog … men jag har inte sovit en blund på hela dagen. Jag ber så mycket …
— Vill ni vara god och nedlåta er till att höra på, sir Percy? sporde Chauvelin i befallande ton, eller skall jag kalla på vakten och uppge all tanke på att underhandla med er?
