202
invända mot att sluta mina dagar på er fördömda giljotin — ett gement obehagligt ting, det är jag övertygad om — och jag har hört sägas, att en oskicklig barberare skall klippa ens hår — Brr! Men å andra sidan tycker jag om idén med en nationalfest … den där vackra flickan Candeille klädd som gudinna … kanonskotten, när er amnesti träder i kraft … Ni komma väl att skjuta med kanon, monsieur? Kanoner äro förbaskat bullersamma, men de göra god effekt ibland, tycker ni inte det, monsieur?
— Jo, mycket god effekt, sir Percy, svarade Chauvelin hånfullt, och vi skola säkert skjuta med kanon just från denna fästning, om ni så vill …
— Hur dags skall mitt brev vara färdigt, monsieur?
— Vid vilken tid ni själv behagar, sir Percy.
— »Drömmen» kan lätta ankar klockan åtta — skulle en timme dessförinnan passa er?
Förvisso, sir Percy — och vill ni nu göra mig den äran att mottaga min gästfrihet i denna föga bekväma bostad till klockan sju i morgon kväll?
— Jag tackar er, monsieur — —
— Jag kan således taga som en avgjord sak, sir Percy, att — —
Ett högljutt, klingande skratt bröt över Blakeneys läppar.
— Att jag antager den föreslagna byteshandeln! — För tusan, visst antager jag. — Jag skall skriva brevet, jag skall underteckna det — såvida ni har våra fribrev och pass färdiga för oss i utbyte. — Klockan sju i morgon kväll, sade ni? — Nå, karl, se då inte så förvånad ut! — Brevet, underskriften, penningarna — alla era vittnen — hav allting redo. — Jag antager, säger jag er. — — Och låt mig nu i alla onda andars namn få litet kvällsmat och en säng att ligga i, ty jag är på min ära rent förbannat trött.
Och utan vidare omständigheter ringde sir Percy åter i klockan samt skrattade därvid bullersamt.
Men snart övergick hans skratt helt plötsligt i en jättelik gäspning. Hans sinnesstämning tycktes un-
