Sida:Den gäckande nejlikan 1919.djvu/206

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

202

invända mot att sluta mina dagar på er fördömda giljotin — ett gement obehagligt ting, det är jag övertygad om — och jag har hört sägas, att en oskicklig barberare skall klippa ens hår — Brr! Men å andra sidan tycker jag om idén med en nationalfest … den där vackra flickan Candeille klädd som gudinna … kanonskotten, när er amnesti träder i kraft … Ni komma väl att skjuta med kanon, monsieur? Kanoner äro förbaskat bullersamma, men de göra god effekt ibland, tycker ni inte det, monsieur?

— Jo, mycket god effekt, sir Percy, svarade Chauvelin hånfullt, och vi skola säkert skjuta med kanon just från denna fästning, om ni så vill …

— Hur dags skall mitt brev vara färdigt, monsieur?

— Vid vilken tid ni själv behagar, sir Percy.

— »Drömmen» kan lätta ankar klockan åtta — skulle en timme dessförinnan passa er?

Förvisso, sir Percy — och vill ni nu göra mig den äran att mottaga min gästfrihet i denna föga bekväma bostad till klockan sju i morgon kväll?

— Jag tackar er, monsieur — —

— Jag kan således taga som en avgjord sak, sir Percy, att — —

Ett högljutt, klingande skratt bröt över Blakeneys läppar.

— Att jag antager den föreslagna byteshandeln! — För tusan, visst antager jag. — Jag skall skriva brevet, jag skall underteckna det — såvida ni har våra fribrev och pass färdiga för oss i utbyte. — Klockan sju i morgon kväll, sade ni? — Nå, karl, se då inte så förvånad ut! — Brevet, underskriften, penningarna — alla era vittnen — hav allting redo. — Jag antager, säger jag er. — — Och låt mig nu i alla onda andars namn få litet kvällsmat och en säng att ligga i, ty jag är på min ära rent förbannat trött.

Och utan vidare omständigheter ringde sir Percy åter i klockan samt skrattade därvid bullersamt.

Men snart övergick hans skratt helt plötsligt i en jättelik gäspning. Hans sinnesstämning tycktes un-