Hoppa till innehållet

Sida:Den gäckande nejlikan 1919.djvu/210

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

206

han har blivit fångad i Boulogne, skall Boulogne särskilt belönas!

— Heliga Jungfru, vem kunde hava tänkt något sådant?

— Sch — — Jeannette, vet du då inte, att den heliga Jungfrun inte längre finns till?

— Nå, Auguste, vet du då, hur vi skola bli belönade?

Det är svårt för människosjälen att mycket snabbt vända från förtvivlan till hopp, och Boulognes fiskare hade ännu ej klart fattat, att de nu skulle fröjda och förlusta sig, att de ångestfulla tankarna fingo ge vika för de glada.

Auguste Moleux drog nu fram ett pergamentsblad ur sin rymliga ficka, satte på sig sin högtidligaste tjänstemin, pekade med utsträckt finger på detta blad och började högt uppläsa:

— Alla Boulognes innevånare och alla i Boulogne födda medborgare, som för närvarande äro arresterade, skola frigivas. Full benådning skänkes åt alla dem av Boulognes innevånare, vilka dömts till döden. Tillstånd gives alla Boulognes innevånare att med sina familjer lämna staden, gå ombord på vilket fartyg de behaga i eller utom hamnen samt resa vart de önska utan pass, förhör eller formaliteter av något slag.

Djup tystnad följde på detta tillkännagivande. Hoppet började nu att tränga ångest och förtvivlan åt sidan.

— Då blir ju den stackars André Legrand benådad! viskade plötsligt en röst. Han skulle ju ha blivit halshuggen i dag.

— Och Denise Latour med! Ja, hon var då minsann så oskyldig, den milda duvan!

— Och så släppa de väl också ut stackars abbé Foucquet ur fängelset!

— Och François med!

— Och Félicité, den lilla blinda stackaren!

— Det vore allt klokast, om abbén tog barnen med sig och lämnade Boulogne.