294
professorn kom in. Jag undrade, om den varit där förr, och jag inte upptäckt den förrän jag återvände efter så lång bortovaro. Varligt sökte jag göra mig loss och bad om lov att få städa och vädra lite för professorn. Men det vägrades mig.
— Rör dig inte, sade hon. Helena har själv städat och hjälpt mig göra toalett. Apropå, har du med dig något färskt kött åt professorn?
Jag blev så flat över denna fråga, att jag trodde inte jag hört rätt. — Vad säger du? frågade jag.
— Ja, sade hon. Jag kunde ha sagt till om det i mitt brev. Allt ska man då tänka på. Hur ska jag orka och hinna med allt jag har att sköta om? Till exempel Helena. Kom ihåg att vi ska tala om Helena.
I detsamma knackade Georg, kom in och frågade brådskande: — Kan han komma nu?
— Ja, var så god, sade Eva. Men vi kan inte alla tre vara härinne.
— Jag trodde du ville ha faster hos dig.
— Ja, Rakel vill jag ha inne. Hon får inte röra sig.
— Jaså, inte mig? Hans röst lät sårad och misstänksam. Varför vill du inte ha mig inne?
— Därför att — vi håller för mycket av varandra, sade hon. Det går inte.
— Jag kan inte lyda dig, Eva, svarade Georg. Jag måste vara inne.
— Men jag ber dig.
