vetenskapen har trängt sig in på de s. k. andliga vetenskapernas område, och den har här gjort sin forskningsmetod gällande. I början såg det ut, som om materialismen på samma gång skulle vinna öfverhand, men i verkligheten har icke så skett. De öfvervunna ha blifvit segrare. De andliga vetenskaperna hafva genomträngt naturvetenskapen, man nöjer sig icke längre med en beskrifning af växten eller djuret, dess egendomliga kännetecken, dess förekomst; man undersöker dess utveckling, dess inre byggnad och uppkomst, dess sammanhang med andra lifsformer, dess härledning genom tiderna. Forskningen går ännu djupare, den söker efter lifvets upphof, den söker upptäcka de för allt lif gällande lagarna. Den moderna naturforskningen ser i människan lifvet i dess ideella fulländning och i dess sammanhang med andra lifsformer. Naturforskningen har fått en mer filosofisk karakter, dess undersökningar äro mer omfattande, och målet är svårare att finna. Förr stod antropologien nästan oberörd af biologien, nu har den smält samman med denna vetenskap; men naturvetenskapen har också här nått sin gräns. Utanför den och högre än den ligger något, som den med sin granskning icke kan nå. Erkännandet af alla lifsformers sammanhang och enhet är grundtanken i den moderna naturvetenskapen; man må kalla det evolution, descendens eller transformism. Dessa uttryck äro ej alldeles identiska. Evolution och descendens innehålla något af en hypotes, transformism är blott en öfverskrift öfver en följd af fakta; de äro alla ett ofullkomligt uttryck för en tro. Darwinism är något helt annat. Om nyss-
