nämnda uttryck tillkännagifva en tro, så är denna en dogmatik, en hypotes, eller rättare sagdt en följd af hypoteser, ett försök att förklara lifvets enhet och lifsformernas sammanhang. Det är blott undantagsvis, som denna stora skillnad mellan darwinism å ena sidan och evolution, descendens och transformism å den andra blifvit tillfyllest och nog klart påvisad. Denna oklarhet är i synnerhet genomgående i de populära framställningarna. Den nyare uppfattningen af naturen har fått en utomordentligt stor betydelse, i det man öfverfört den på människolifvet och samfundet; den genomtränger hela det moderna vetandet; mer eller mindre klart, mer eller mindre medvetet framträder den i litteraturen, i journalistiken, i politikerns program och i folktalarens fraser; den har genomträngt hela den andliga atmosferen, och t. o. m. i dagligt tal kan man, om man spetsar öronen, märka denna underström. I den lilla skrift, som här meddelas, har jag försökt, så godt jag kunnat, att lämna en öfversikt af hur den nuvarande uppfattningen af naturen har utvecklats, huruledes man i läran om materiens enhet, krafternas enhet och lifvets enhet igenfinner samma grundtanke. Så mycket som möjligt har jag sökt att visa, hur långt vi kommit, hur mycket, som återstår, och hur osäker och begränsad vår kunskap är. Jag har i främsta rummet tänkt på mina kolleger läkarne och på dem, som studera medicin, men jag tror, att det också för de studerande i allmänhet kunde vara önskvärdt att blifva litet orienterade på dessa tankeområden. Teologen kan icke längre undandraga sig deras inflytande, han måste kämpa mot dem,
