Sida:Den siste mohikanen 1915.djvu/312

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

308

Ett par gånger var han frestad att ge befallning om att storma fram och försöka ta byn genom överrumpling, men hans erfarenhet varnade honom genast för faran av ett så gagnlöst försök. Därpå lyssnade han uppmärksamt och med pinsam ovisshet efter ljud av fientligheter från det håll, där Unkas hade stannat; men ingenting hördes utom suckarna av vinden, som började svepa fram över skogen i häftiga ilar, hotande med storm. Slutligen gav han, i stället för att låta sin erfarenhet råda, vika för den otålighet, för vilken han annars var så främmande, och beslöt att bringa saken till ett avgörande genom att blotta sin styrka och försiktigt men oförtrutet tåga uppåt floden.

Under det att kunskaparen gjorde sina iakttagelser, hade han stått skyddad av ett snår, och hans kamrater lågo fortfarande kvar i den klyfta, genom vilken den mindre floden mynnade ut; men när de hörde hans låga men dock förnimbara signal, smögo de sig allesammans uppför flodstranden som en skara mörka spökgestalter och ställde upp sig under tystnad omkring honom. Sedan han utpekat åt vad håll han önskade tåga fram, började Falköga gå framåt, varvid truppen ryckte ut i ett enda led och följde honom så noga i spåren, att den, om vi undantaga Heyward och David, endast lämnade efter sig en enda mans fotmärken.

Men knappast hade truppen lämnat sin betäckning, förrän en salva från ett dussin bössor hördes bakom dem och en delaware tog ett språng högt upp i luften likt en sårad hjort och därpå stendöd föll ned på marken i hela sin längd.

»Å, jag fruktade just något dylikt djävulskap!» utropade kunskaparen på engelska, varpå han snabbt som tanken tillade på sitt andra modersmål: »Betäckning och anfall!»

Skaran skingrade sig vid dessa ord, och innan Heyward rätt hunnit hämta sig från sin förvåning, fann han sig stående ensam med David. Lyckligtvis hade huronerna redan dragit sig tillbaka, så att han var säker för deras eld. Men denna sakernas ställning skulle tydligen bli av kort varaktighet, ty kunskaparen föregick sina män med gott exempel, i det han ansatte de återtågande genom att