195
Jag hämtade häraf ännu en annan, större fördel; ty jag fick icke allenast så mycket getkött, jag nu kunde önska, utan äfven mjölk, hvarpå jag i början alls icke hade tänkt, men som gjorde mig en utomordentlig nytta. Snart hade jag också en mjölkkammare i ordning, ty somliga dagar fick jag ända till tre och en half kanna mjölk. Naturen, som förskaffar varelserna de för dem erforderliga näringsmedel, undervisar dem äfven om sättet att använda dem. Detta fann jag bekräftadt på mig; ty aldrig förr hade jag mjölkat en ko, långt mindre en get; aldrig hade jag sett någon göra smör eller ost, och likväl lyckades det mig, ehuru efter många frutlösa försök, att ganska hastigt bereda båda delarne, hvarefter jag icke mera behöfde sakna dem.
Huru förbarmande förfar ej Skaparen med de varelser, han kallat i lifvet, till och med då, när de tycka sig vara försatta i den tröstlösaste belägenhet! Huru godhetsfullt lindrar Han icke vår sorg, för att vi deraf skola hemta anledning att prisa Honom, till och med ur vårt fängelses djup. Hvilket bord hade Han icke uppdukat åt mig i ödemarken, der jag i förstone varseblef endast hunger och död! Jag skulle narrat till och med en stoiker att le, ifall han fått se mig spisa middag midt ibland min lilla familj. Der herrskade jag majestätiskt, som en oinskränkt furste och herre öfver hela ön. Mina undersåtares lif och död låg i min hand; jag kunde hänga och fyrdela dem, ge eller fråntaga dem friheten. Och bland dessa mina undersåtare funnos hvarken rebeller eller rabulister!!
Likt en konung spisade jag för mig sjelf, omgifven af en svärm hungriga hofmän! Endast Poll, min
