— 15 —
— I så fall kommer jag att skvallra för kungen. Hvad skulle hans majestät säga, om hans vänner hade snufva i morgon.
— Ni behöfver inte besvära er med att skvallra för kungen, herr de Bussy, sade Quélus. Hans majestät vet, att vi gå på jakt.
— Efter dufvor? frågade Bussy så impertinent som möjligt.
— Nej, vi jaga vildsvin, svarade Quélus. Vi måste nödvändigt ha ett vildsvinshufvud.
— Men villebrådet? frågade Antraguet.
— Det är redan uppspåradt, förklarade Schomberg.
— Men man får lof att veta, hvar det har sin gång, sade Livarot.
— Det skola vi försöka ta reda på, sade d'O. Vill ni vara med om jakten, herr de Bussy?
— Nej, svarade Bussy i samma ton, jag har förhinder. I morgon måste jag nödvändigt infinna mig hos hertigen af Anjou, som då ger företräde åt sin nyutnämnde öfverhofjägmästare herr de Monsoreau.
— Men nu i natt? frågade Quélus.
