Hoppa till innehållet

Sida:Dikter (af Wirsén).djvu/290

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
282

Du kom, som vi, ifrån den fagra stad,
Romantiskt ljuf och lekande och glad,
Der midt bland nordens ofruktbara skär
En yppig fägring sina blommor bär,
Och stolt, med böljans speglar vid sin sida,
Hon slumrar, vår förtrollande Armida.
O när i undersköna solnedgångar
Vid klockors ljud man dagens afsked fångar,
Och yra vindar från den svala ström
Besjunga lifvets korta sommardröm,
Och qvällens skimmer strös kring alla torgen
Och Lejonbacken och Tessinska borgen,
Och menskoskaror röras af och an
Med allt sitt qval och nöje om hvarann.
Och milda dagrar milda skuggor jaga,
Då är det hela som en luftig saga,
Och hjertat jublar: o hur skön hon är,
Vår Mälardrottning vid de arma skär!

Der flöt din barndom, här din mannatid
Med sina fröjder och besvär och strid,