Sida:Djungelboken 1915.djvu/4

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


STOCKHOLM
VICTOR PETTERSONS BOKINDUSTRIAKTIEBOLAG
1915


MOWGLIS BRÖDER.


Nu natten gryr, fru Glada flyr,
 och Läderlapp släpps fri
I bås och stall stängs boskap all,
 ty nu ä' herrar vi.
Vi göra rund i skog och lund,
 med betar, klor och tassars slag.
Hör ropet går:
 »God jakt i djungelns snår
åt er, som lyden Djungelns lag!»
 Nattsång i djungeln.


Det var klockan sju en mycket varm afton på Seenonee-höjderna, då Vargfar vaknade upp ur sin middagslur, kliade sig, sträckte på sig, gäspade och bredde ut tassarna, den ena efter den andra, för att få bort sömnen, som ännu kröp i ändarna på dem. Vargmor låg med sin stora grå nos sänkt över sina fyra kravlande, pipande ungar, och månen sken in i öppningen till hålan, där de alla bodde. »Auh», sade Vargfar, »nu är det tid att gå ut och jaga igen»; och han skulle just skynda ut, då en liten skugga med en yvig svans blev synlig i ingången och gnällde: »Var hälsad, och lyckan vare med dig, o Varghövding, och lyckan och starka vita tänder följe dina ädla barn, att de aldrig måtte förgäta den hungrige i denna värld.»

Det var schakalen — Tabaqui, Tallrikslickaren — och Indiens vargar förakta Tabaqui för att han springer omkring och ställer till spektakel och för skvaller och äter trasor och läderbitar ur byarnas sophögar. Men de frukta honom också, ty lättare än någon annan i djungeln kan Tabaqui bli galen, och då glömmer han, att han själv någonsin varit rädd för någon, och rusar genom skogen och biter allt och alla, som komma i hans väg. Själva tigern springer och gömmer sig, då lille Tabaqui blir tokig, ty vansinne