Sida:Djungelboken 1915.djvu/7

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


sända dig, djungelns svedda odjur, tillbaka till din moder, haltare än du kom till världen! Gå!»

Vargfar stod och hörde häpen på. Han hade nästan glömt de dagar, då han vann Vargmor i öppen strid med fem andra vargar, när hon sprang i Flocken och icke blott av artighet kallades Demonen. Shere Khan skulle kanske ha tagit upp striden med Vargfar, men mot vargmor kunde han icke hålla stånd, ty han visste, att där hon var hade hon den fördelaktigaste ställningen och skulle slåss till döden. Alltså drog han sig rytande tillbaka, och då han väl hade kommit ut, skrek han:

»Varje hund skäller inom sin egen gård. Vi få se, vad Flocken säger om att ni fostra upp människoungar. Ungen är min, och mellan mina tänder skall han komma till sist, ert borstbesvansade tjuvpack!»

Vargmor kastade sig flämtande ned bland ungarna, och Vargfar sade allvarligt till henne:

»Det låg mycken sanning i Shere Khans ord. Ungen måste visas för Flocken. Vill du fortfarande behålla honom, mor?»

»Behålla honom!» framstötte hon. »Han kom naken hit, nattetid, ensam och utsvulten, men han var inte rädd. Titta hit, han har redan knuffat undan en av mina småttingar. Och den halte slaktaren skulle ha fått döda honom för att sedan gno sin väg till Waingunga, medan byamännen jagade genom alla våra hålor här för att utkräva hämnd! Om jag vill behålla honom. Ja, var viss på, att jag ämnar behålla honom. Ligg stilla, lilla groda! O, du Mowgli — ty Mowgli, Grodan, skall du heta — den tid skall komma, då du skall jaga Shere Khan som han har jagat dig.»

I varghålan.

»Men vad skall vår Flock säga?» sade Vargfar.

Djungelns Lag stadgar, klart och tydligt, att en varg, då han gifter sig, får draga bort från den Flock han tillhör; men så snart hans ungar äro gamla nog att stå på benen, måste han föra dem till Flockrådet, som hålles en gång i månaden, vid fullmåne, för att de andra vargarna må lära sig att känna igen dem. Efter denna besiktning ha ungarna rättighet att springa vart det behagar dem, och till dess de ha dödat sin första råbock, gäller ingen ursäkt för en vuxen varg i flocken, som dödar någon av dem. Straffet blir döden,