Sida:Djungelboken 1915.djvu/9

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


som gick på fjärde året, slungade tillbaka Shere Khans fråga till Akela: »Vad har det Fria Folket att göra med en människas unge?»

Nu bjuder Djungelns Lag, att om någon meningsskillnad uppstår angående en unges rättighet, att upptagas i Flocken, så måste hans talan föras av minst två medlemmar av Flocken, och dessa få ej vara hans föräldrar.

»Vem för ungens talan?» sade Akela. »Vem talar bland det Fria Folket?»

Intet svar kom, och Vargmor beredde sig på en kamp, som hon förstod skulle bli hennes sista, om det blev strid utav.

Då reste sig den ende av annat släkte, som har tillträde till Flockrådet — Baloo, den sömniga bruna björnen, som undervisar vargungarna i Djungelns Lag; gamle Baloo, som får komma och gå efter behag, ty han äter endast nötter, rötter och honung. Nu reste han sig på bakbenen och brummade:

»Människans unge — människans unge?» sade han. »Jag åtager mig människoungens talan. Det finns intet ont i en människas unge. Jag har ej vältalighetens gåva, men sanning talar jag. Låt honom springa med Flocken, och må han bli upptagen med de andra. Jag själv skall bli hans lärare.»

»Vi behöva ännu en», sade Akela, »Baloo har talat, och han är vår ungdomslärare. Vem vill föra talan jämte Baloo?»

En mörk skugga föll ned inom kretsen. Det var Bagheera, Svarte Pantern, kolsvart över hela kroppen, men med panterfläckarna vid viss belysning visande sig som mönstret i vattrat siden. Alla kände Bagheera, och ingen ställde sig gärna i hans väg, ty han var lika slug som Tabaqui, lika djärv som den vilda buffeln och lika hänsynslös som den sårade elefanten. Men han hade en röst lika mild som vildhonung, som dryper från ett träd, och ett skinn mjukare än dun.

»O, Akela, och I, det Fria Folket», spann han, »jag har ingen rätt att tala i eder församling; men Djungelns Lag säger, att om något tvivel, som ej är av allt övervägande betydelse, uppstår rörande en ny unge, kan den ungens liv köpas till ett visst pris. Och Lagen säger ej, vem som får eller inte får gälda det priset. Har jag rätt?»

»Fullkomligt, fullkomligt!» sade de unga vargarna, som alltid äro hungriga. »Lyssnen till Bagheera! Ungen kan köpas för visst pris. Så säger lagen.»

»Som jag vet, att jag inte har någon rätt att tala här, ber jag om ert tillstånd.»

»Tala, tala!» ropade ett tjogtal röster.

»Att döda en naken unge är skam. Dessutom blir nöjet större för er, när han är vuxen. Baloo har fört hans talan. Nu vill jag till Baloos ord lägga en oxe, en riktigt fet oxe, helt nyss dödad, icke långt härifrån, om I upptagen människoungen i enlighet med lagen. Möter det någon svårighet?»

Det blev ett rop från tjogtals röster:

»Vad betyder det? Han kommer i alla fall att dö under vinterregnet. Han kommer att torka ihjäl under solhettan. Vad ont kan en naken groda göra oss? Må han följa med Flocken! Var finns oxen, Bagheera? Låt oss få honom!»

Och så hördes Akelas djupa bas, som skrek:

»Pröven noga, pröven noga, o vargar!»

Mowgli var alltjämt livligt intresserad av kiselstenarna och brydde sig icke det minsta om, när vargarna den ena efter den andra kommo och tittade på honom. Slutligen gingo de allesammans ned för berget för att beskåda den döda oxen, och endast Akela, Bagheera, Baloo och Moraglis' egna vargar stannade kvar. Shere Khan röt alltjämt i natten, ty han var mäkta vred över att icke Mowgli hade utlämnats till honom.

»Åh, ryt du», sade Bagheera under sina mustascher, »ty den stunden kommer, då den där lilla nakna tingesten skall stämma ditt tjut i en annan tonart, så vitt jag känner människan rätt.»

»Det var rätt handlat» , sade Akela. »Människorna och deras ungar äro fulla av visdom. Han kan bli en god hjälp med tiden.»

»Sant och visst, en hjälp i nöden; ty ingen kan hoppas att för alltid leda Flocken», sade Bagheera.

Akela sade ingenting. Han tänkte på den tid, som