Den här sidan har korrekturlästs
Och ny är himlen, och ny är jorden,
Och ny är himlens och jordens son,
Och saknar icke, odödlig vorden,
Det trånga hemmet, han kom ifrån.
Det är försvunnit,
Det är förvandlat -
Men Tro, som vunnit!
Men dygd, som handlat!
I haven lotten åt er beredd,
Av låga sinnen ej hörd och sedd . . .
Då äro torkade alla tårar,
Då äro helade alla sår . . .
Ej mer, på travar av lik och bårar,
Med fackla nedvänd och släckt, jag står.
Jag facklan vänder -
Och i detsamma
Den åter tänder
Vid livets flamma,
Och blandar, evig seraf, min ton
I eder lovsång vid Ljusets tron.
