Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
10
Ej ofvan jord är en borg belägen,
Som eder tryggar, J vandringsmän!
En egen egendom J ej ägen,
Fast öppet fastebref lydt på den.
Se, diademen
Och sorgedoket,
Och purpurbrämen
Och arbets-oket
Sig nya hufvuden sluta kring,
Om nya halsar de slå sin ring!
J ären komne, J skolen gånga;
J hafven här icke hem och hus:
J skolen bo i den staden trånga,
Der sol och måne ej tända ljus;
Der sköldemärket
I porten krossas,
Och ur dagsverket
Den trötte lossas,
Och fångens länkar och hjertats band
Så spröde brista för samma hand.
