Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
23
Och ny är himlen, och ny är jorden,
Och ny är himlens och jordens son,
Och saknar icke, odödlig vorden,
Det trånga hemmet, han kom ifrån.
Det är försvunnit,
Det är förvandladt —
Men Tro, som vunnit!
Men Dygd, som handlat!
J hafven lotten åt er beredd,
Af låga sinnen ej hörd och sedd. — —
Då äro torkade alla tårar,
Då äro helade alla sår ...
Ej mer, på trafvar af lik och bårar,
Med fackla nedvänd och släckt, jag står.
Jag facklan vänder —
Och i detsamma
Den återtänder
Vid Lifvets flamma,
Och blandar, evig Seraf, min ton
I eder lofsång vid Ljusets Thron!
