Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
6
J bon och byggen, som sparfvar bygga
Sitt bo i sommarens gröna lund.
De sjöngo glada, de sutto trygga
I trädens löfviga skygd, en stund:
Men fågla-nästen
Ej profvet höllo,
När deras fästen
För stormen föllo — —
Och tyst blef sången, och sjöngs ej om,
Och glädjen, gången, ej återkom.
J gån och sucken, som dufvor sucka,
För morgondagen, som J ej sett;
Då oförtänkt, som en fallets lucka,
Sig jorden öppnar för er med ett —
Och J försvinnen
I plötsligt nedan —
Och edra minnen
Försvinna sedan —
Och nytänd måne ur silfversky
Ser andra komma — och andra fly.
