Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
21
Så fridfullt de uti Herran somna,
Så fröjdfullt helsa de Herrans dag:
De ur bedröfvelse äro komna
Och undan ödenas alla slag.
Ej mera fångna
I jordebanden,
De äro gångna,
Så talar Anden,
Ur mödans träldom till fridens hem,
Och deras gerningar följa dem!
De äro gångna! De gingo tida
Till rätta hemmet i Fadrens hus.
De skola bo i den staden vida,
Der sol och måne ej skifta ljus:
Ty klara solen
Är Han som råder
Från höga stolen,
Och ser i nåder
Till allt, som rum i den staden fick —
Och lif och salighet är Hans blick!
