Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Han bidar eder, som liknöjdt skåden
En annans fall, blott I sjelfve stån,
Som tro och fädernesland förråden,
Och med det heliga drifven hån,
Som lagar vriden,
Och hjertan villen,
Och oskuldsfriden
På lek förspillen!
Och ve blir slutet på hån och lek,
Då hämdens vålnad sig reser blek.
