Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Han bidar eder, I lögnens andar,
Då tungan låder vid eder gom.
Åt redligheten sitt gift hon blandar,
Och äran faller för hennes dom —
Men mot min glafven
I intet kunnen:
Jag spärrar grafven
Och smädemunnen,
Som nästa gång, se’n han målet mist,
För den skall svara, som dömer sist!
