Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Er jorden slukar, med värf och planer,
Och lycker åter sin mun igen,
Om likt favoner, om likt orkaner,
I vederqvickt eller härjat den —
Men ej af jorden
Ert mått begären:
Ty det I vorden
Och det I ären,
Det verket, eder blef anbefaldt,
Den Ende känner, som känner allt.
