Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Då äro torkade alla tårar,
Då äro helade alla sår ...
Ej mer, på trafvar af lik och bårar,
Med fackla nedvänd och släckt, jag står.
Jag facklan vänder —
Och i detsamma
Den återtänder
Vid lifvets flamma,
Och blandar, evig seraf, min ton
I eder lofsång vid ljusets tron!
