Den här sidan har korrekturlästs
Ransaken, dödlige, edra syften,
Med bävan forsken er själs begär
Och rena händer och hjärtan lyften
Till Den, som vet hvad i mänskan är!
I till den orten
Dock skolen lända,
Där över porten
Till tidens ända,
Det skrevs oryggeligt, det beslut:
Här var går in, och går ingen ut!
Er jorden slukar, med värv och planer,
Och lycker åter sin mun igen,
Om likt favoner, om likt orkaner,
I vederkvickt eller härjat den . . .
Men ej av jorden
Ert mått begären;
Ty det I vorden
Och det I ären,
Det verket, eder blev anbefalt,
Den Ende känner, som känner allt.
