Den här sidan har korrekturlästs
Vad vore tron, om den icke låge
En klarögd perla på hjärtats grund,
Och upp till himmelen stilla såge,
Då skalet brister i mognans stund?
Den sköna vilan
Gör slut på plågan . . .
Och - blixtrar bilan,
Och flammar lågan,
Martyr! se himmelen öppnar sig,
Och kronan räcker Försonarn dig!
Vad vore dygden, om livet vore
Med stoftets flämtande gnista släckt?
Du förste Gustaf! Du andre Store!
Du frie, modige Engelbrekt!
Och alla visa,
Och alla ömma,
Som mänskor prisa
Och mänskor glömma!
Vad vore ömhet, förstånd och kraft,
Om endast graven till mål I haft?
