Sida:Drömslottet 1920.djvu/110

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

Julafton.

vet, att hon ämnar erbjuda sig, för hon tror, att du inte kan göra det ordentligt. Men visa henne nu, att du kan.

— Ja, nog borde jag väl kunna, sade Gilbert. — Jag har gjort teoretiska studier i tvärsnitt och längdsnitt i fyra veckors tid. Men tala inte till mig, medan jag skär, Anne, för jag har använt bokstäver på de geometriska figurerna, och då kan jag tappa bort dem. Du minns nog själv, Hur kitsligt det var vid sådana tillfällen i skolan, då läraren för att bringa en stackare på fall använde andra bokstäver än läroboken eller vände figuren upp och ned.

Gilbert skar gässen lika elegant som en hovmästare vid konungens taffel och rubbade knappt de prydligt upplagda sviskonens och äppelklyftornas rader. Till och med tant Rachel måste skänka sitt erkännande åt hans konstförfarna handlag. Och alla åto och funno gässen med deras läckra tillbehör förträffliga. Annes första juldagsmiddag blev en stor framgång, och hon sken av husmoderlig stolthet. Man satt länge vid bordet, och stämningen var den allra angenämaste. Och när middagen var över, flyttade man på sina stolar och samlades framför den sprakande brasan på härden för att steka äpplen och knäppa nötter. Kapten Jim, väl plägad och varm och belåten, drog sina gamla och dock evigt unga historier, ända tills solen stod som en brännande röd japansk lykta över horisontlinjen på andra sidan bukten och popplarnas blåa skuggor föllo långa över snön på avtagsvägen.

— Nej, nu måste jag gå och sköta om fyren, sade han slutligen. — Jag hinner nätt och jämt hem, innan solen går ned. Tack för en trevlig jul, fru doktorinna! Ta Davy med er en dag ned till fyren, innan han far hem igen.

— Jag vill bra gärna titta på dom där stengudarna, sade Davy med minen hos den, som bespetsar sig på ett mycket stort nöje.



102