Sida:Dr Jekyll och Mr Hyde 1921.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


grundligt undersökas. Han skulle kanske då finna ett skäl för sin väns sällsamma förkärlek eller förtrollning — eller vad man ville kalla det — kanske till och med få förklaring på de häpnadsväckande klausulerna i testamentet. Det vore åtminstone ett ansikte värt att skåda, ett ansikte som tillhörde en man utan miskund, ett ansikte som bara behövde visa sig för att i den för intryck föga mottaglige Enfields sinne framkalla ett bestående hat.

Och från och med den dagen började mr Utterson att flitigt hålla till i närheten av porten vid bakgatan. Om morgonen före arbetstiden, om middagen då det var mycket att göra och tiden knapp, om kvällen då staden belystes av en dimhöljd måne — i alla dagrar och på alla stunder av ensamhet eller av trafik var juristen till finnandes på sin post.

»Om han är mr Hyde», tänkte han, »skall jag bliva mr Seek.»[1]

Och till sist blev hans tålamod belönat. Det var en vacker, torr afton med frost i luften. Gatorna voro släta som golvet i en balsal, lyktorna, vilkas lågor ej rördes av någon vind, tecknade ett regelbundet mönster av ljus och skugga. Vid tiotiden, då bodarna stängts, var det mycket tomt på bakgatan och även mycket tyst, trots det sakta sorlet från det omgivande London. Små ljud gingo långt och man kunde tydligt höra rörelser som förekommo inomhus på ömse sidor om gatan. Om någon fotgängare närmade sig, märktes det på långt avstånd. Mr UtterSon hade i några minuter varit på sin post, då han hörde att någon med egendomlig, lätt gång var i annalkande. Under sina nattliga patrulleringar hade han vant sig att iakttaga den sällsamt avstickande effekten av en individs steg, då de plötsligt bryta sig mot det i staden rådande, dämpade sorlet. Hans uppmärksamhet hade dock aldrig förr blivit väckt på ett så skarpt och avgjort sätt, och det var med en stark och vidskeplig förkånsla av framgång, som han drog sig tillbaka i den till gården ledande portgången.

Stegen närmade sig hastigt och ljudet svällde ut, då de veko av vid gatans slut. Juristen, som tittade ut genom ingången, såg snart hur beskaffad den person var som han skulle få att göra med. Han var liten och mycket enkelt klädd — även på detta avstånd verkade han starkt motbjudande på iakttagaren. Emellertid gick han rakt mot porten och sneddade över gatan för att vinna tid. Under det att han gick, tog han upp en nyckel ur fickan, likt en som närmar sig hemmet.

Mr Utterson steg fram och rörde vid hans axel, då han gick förbi. »Det är ju mr Hyde, inte sant?» sade han.

Mr Hyde ryggade tillbaka och drog märkbart efter andan. Men hans fruktan var hastigt övergående, och ehuru han inte såg juristen i ansiktet, svarade han ganska kyligt: »Det är mitt namn. Vad vill ni ?»

»Jag ser att ni går in», svarade juristen. »Jag är en gammal vän till dr Jekyll — mr Utterson vid Gaunt Street — ni har säkert hört mitt namn, och då jag på så lämpligt sätt träffade er, trodde jag, att ni kanske skulle släppa in mig.»

  1. Hyde betyder gömma, Seek söka »Kurra gömma» heter på engelska »Hyde and Seek.»