Sida:Dr Jekyll och Mr Hyde 1921.djvu/16

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


»Och det säger jag dig än en gång», fortsatte juristen. »Jag har fått veta något om unge Hyde.»

Dr Jekylls stora, vackra ansikte blev blekt ända till läpparna, och det svartnade kring hans ögon. »Jag vill ingenting mera veta», sade han. »Jag trodde vi hade kommit överens om att undvika detta ämne.»

»Vad jag fått höra var avskyvärt.»

»Det förändrar inte saken. Du förstår inte min ställning», genmälde doktorn med någonting ovisst i sättet. »Jag är i en svår belägenhet, Utterson. Min ställning är besynnerlig, högst besynnerlig. Det hela är en av de affärer som ej kunna ändras genom tal.»

»Jekyll», sade Utterson, »du känner mig. Jag är en man att lita på. Yppa alltsammans i förtroende för mig, och säkert kan jag klara upp saken.»

»Min bäste Utterson», sade doktorn, »detta är mycket, mycket snällt av dig och jag har ej ord att tacka dig. Jag tror fullt och fast på dig. Jag litar på dig mer än på någon annan, mer än på mig själv, om valet stod mig öppet. Men det är inte som du tror — så illa är det verkligen inte, och för att lugna ditt goda hjärta skall jag säga dig en sak. I vilken stund jag vill, kan jag bli av med mr Hyde. Det ger jag dig min hand på och jag tackar dig tusen gånger. Låt mig tillägga än ett ord, Utterson, som jag är säker på att du inte tar illa upp. Denna sak är av privat natur och jag besvär dig att låta den vila.»

Utterson funderade litet och blickade in i elden.

»Jag tvivlar inte på att du har alldeles rätt», sade han till sist och reste sig upp.

»Gott», fortfor doktorn, »men efter vi berört saken — som jag hoppas för sista gången — är det en omständighet jag vill att du skall förstå. Jag intresserar mig verkligen på det högsta för den stackars Hyde. Jag vet, att du träffat honom, det har han sagt mig, och jag fruktar, att han var ohövlig. Men jag hyser verkligen ett mycket, mycket stort intresse för den unge mannen, och skulle jag gå bort, måste du lova mig att ha fördrag med honom och bevaka hans rätt. Visste du allt, skulle du göra det, och det skulle vara en lättnad för mig, om du lovade mig det.»

»Jag kan inte hyckla och säga, att jag någonsin skall komma att tycka om honom», sade juristen.

»Det begär jag inte», inföll Jekyll och lade handen på den andres arm. »Jag begär bara rättvisa. Jag ber dig bara hjälpa honom för min skull, då jag inte längre finnes här.»

Utterson kunde icke kväva en suck. »Välan», sade han, »jag lovar.»




Mordet på sir Danvers Carew.

Nästan ett år därefter i oktober 18— skakades London av ett ovanligt grymt blodsdåd, och brottet väckte så mycket större uppseende som offret var socialt högtstående. Detaljerna voro få och häpnadsväckande. En tjänstflicka, som bodde ensam i