166
beskyllde honom för okunnighet i yrket; händelsen ville ock, att några herrar, som anförtrott sig åt hans vård, inom kort afledo. Bönderna, farande efter orediga rykten, uttydde dem på sitt vis och påstodo, att Bourdelot förhäxat Kristina. Missnöjdast blefvo de lärda. Till den nya lefnadsordning, Bourdelot föreskrifvit, hörde ock, att drottningen skulle afstå från sina tidiga morgonstudier och i allmänhet från alla dylika ansträngningar. Dels af denna orsak, dels af medfödd benägenhet för gäckerier, dels också af åstundan att roa sin herskarinna, företog sig Bourdelot att vända i åtlöje de lärda herrarnas allvarsamma sysselsättningar och satser. Han kände en mängd löjliga uppträden efter belästa, kanske förlästa män, så väl närvarande som frånvarande; och han berättade dem med mycken skicklighet. Detta gjorde åsyftad verkan. Drottningen drog sig mer och mer från vetenskaperna och deras idkare; ja hon tillät Bourdelot att någon gång drifva med dessa sednare ett ganska oanständigt skämt. Till Stockholm hade samma år kommit den redlige och grundlärde fransmannen Bochart. En afton skulle denne inför drottningen och hofvet uppläsa en lärd afhandling, frukten af många och trägna mödor. Just när Kristina ville gå in till sällskapet, kände Bourdelot på hennes puls och försäkrade, att den vore feberaktig, och att hon icke borde anstränga sig. Bochart måste med harm och under Bourdelots skadeglädje sakna drottningens närvaro vid uppläsandet. En annan gång har enligt sägen Bourdelot inbillat Kristina, att Bochart vore mästare på flöjt, men tillika så blyg, att han endast genom befallning kunde förmås att spela. Hon började derföre först bedja, sedan truga, sist befalla; tills slutligen den förlägne mannen måste föra flöjten till sin mun och under hofvets löje visa, huru föga skicklig han var att densamma behandla. I Stockholm funnos tvänne andra af Kristina inkallade lärda, fransmannen Naudé och tysken Meibom. Den förre hade skrifvit om de gamla folkslagens dansar, den sednare om deras musik. Bourdelot uttänkte mot dem följande puts. Han öfvertalade drottningen att till sin och
