Hoppa till innehållet

Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/115

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
111

Holländska Dühn och Perlan voro tvenne den tiden mycket besökta källare.

— Hör hit, Ernst, ropade fruntimret till löparen, ni följer med mig!

Löparen var ingen annan än den sedermera så bekante Anton Ernst Angel.

Lifdrabanterne togo derefter af vid första gränden till höger och försvunno i mörkret. Fruntimret deremot styrde gatan rätt fram och krökte slutligen in på Drottninggatan.




Händelsen för oss nu till en annan plats.

Vi befinna oss i ett vidlyftigt rum med sidodörrar till höger och venster. De enkla möblerna vittua icke om något slöseri, men om ordning och enkelhet. Längst upp i rummet står ett skrifbord, betäckt med handlingar och skriftillbehör. Omkring väggarna resa sig flera bokhyllor. På de små borden vid fönstren ligga böcker och tidningar om hvarandra. I den stora kaminen brann en sprakande aftonbrasa.

— Det är en stor olycka för ett land, när korruptionen undergräfver all sjelfständighet. Den upphäfver allt fotfäste för hvarje sund politik. Man befinner sig liksom i ett slags chaos, der förstånd och vetenskap ännu alltjemt förgäfves uppbjuda sina krafter, för att lära känna de dolda natur-lagarne.

Den talande var en man i sina kraftfullaste år. Oaktadt det tjocka puder, som, efter den tidens bruk, betäckte hans i en lång stångpiska uppfästa hår, märkte man att det började förlora sin ursprungliga färg och antaga en egen grå skiftning. Åren voro likväl ej härtill orsaken. Hos många naturer är det elden inom dem, som bleker icke blott den friska hyn, utan äfven håret. Vid Vesuvii rand dör all vegetation bort. En brinnande och verksam ande täljer icke sitt lif i åratal, utan i tankar och känslor. Sådana ögonblick äro likväl gemenligen blott förbehållna skaplynnen, rikt utrustade af försynen. Tankarne måste flyga högt och dristigt, för att midt under lifvets sommar nå snö-regionen.

Den talande gick fram och åter under det han yttrade sig.

De bestämda ansigtsdragen vittnade om det sjelfförtroende som dristiga och vidtutgrenande planer och förehafvanden in-