Hoppa till innehållet

Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/593

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
173

lugn, som alltid, endast flamman i hans ögon lyste till med högre glans. Men i denna stund fick han sigte på Ehrenpreutz och Creutz i fönster-fördjupningen, och med en stolt rörelse på hufvudet skred han vidare fram mellan grupperna, i tydlig afsigt att begifva sig till dem. Fruktande ett annalkande oväder, sökte Marie Louise och Alma, liksom rädda dufvor, ett skydd, då de slöto sig ännu närmare till de fyra äldre grefvinnorna, hos hvilka de åtminstone i grefvinnan Fersen visste sig kunna påräkna en mild vän.

Under det att konungen och drottningen ännu fortsatte sin rond genom rummen, trädde Tessin — denne praktfulle örn, ej mindre inom hofvet, än den politiska verlden till den lilla gruppen af damer och gaf samtalet den liflighet, som var så egen för honom.

— Konungen och drottningen hafva i afton omgifvit sig, yttrade han till grefvinnan Fersen, med allt, hvad hufvudstaden eger lysande.

— Och medgif, inföll grefvinnan, äfven med allt, som den eger mörkt.

Grefven ansåg tillägget syfta på dagens politiska ställning, men smålog endast derât. Han blef icke heller sen att gifva svaret en annan tydning.

— Ganska rätt, förklarade han med en artig bugning, de hafva omgifvit sig med både ljus och mörker, det vill säga, fru grefvinna, med både damer och kavaljerer; men medgif dock att kontrasterna behöfva hvarandra, ty utan mörkret skulle ljuset ändå icke visa sig i sin sannaste skönhet.

— Om jag förstår er rätt, skämtade grefvinnan, som tog fasta på hans yttrande, skulle vi således stå i stor förbindelse hos de skuggor, som vandra vid vår sida.

— Jag kan blott svara för mig, genmälde Tessin; men om jag vore er skugga, fru grefvinna …

— Tessin fortsatte icke, utan afbröt sig sjelf och såg sig spanande omkring.

— Apropos …

— Apropos, hvem söker ni, grefve?

— En Fersen, svarade Tessin, litet bitande, kan aldrig blifva en skugga: men jag ser ändå efter hvar den är, som skall föreställa er.

Carl Fersens små galanterier voro bekanta inom hofvet,