Hoppa till innehållet

Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/717

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
297

— Jag följer er till ert rum, men vill ni att man ej skall se oss tillhopa, så låtom oss gå den här vägen.

De gingo.

Snart voro de äfven vid målet. Beslutsamt och raskt öppnade Wallenstjerna dörren till sitt rum och sköt in gubben. Gubbens öfverraskning blef icke liten, då han såg ett större antal af lifdrabanter samladt omkring en bål der inne. Så tysta de varit förut, så högt utbrast nu deras jubel.

— Fångsten har således lyckats, ropade man de kommande till mötes: välkommen från Skåne, du hederlige pascha, amatör af revolutioner, amatör af konspirationer, amatör af en god bål och ett fyldt glas. Tag plats. du aktningsvärde odalman, och låtom oss tömma ett glas till din ära.

Gubben såg att han var fångad i en snara, men han utbröt icke i någon vrede eller förtrytelse, han vände sig icke med förebråelser emot Wallenstjerna; i stället tog han saken så förständigt, han kunde, slog sig ned bland de glada sällarne, fylde sitt glas, klingade och drack.

Men i Wallenstjernas hufvud hvälfde sig redan en ny tanke.

Samtalet emellan det gamla originalet och den unga flickan, som så tydligt angifvit bådas fiendtliga sinnesstämning emot den kungliga familjen, brände i hans själ.

Om han äfven ännu icke var invigd i sjelfva revolutionsplanen, visste han allt för väl, att något var i fråga, samt att all möjlig försigtighet var af nöden.

Till följd häraf började han betvifla sin egen förmåga att rigtigt kunna bedöma den fångst, han gjort, och fattade det beslutet att söka företräde hos drottningen och för henne inberätta hvad som skett.

Sagdt och gjordt.

Så snart Wallenstjerna aflägsnat sig, fylde den gamle åter sitt glas samt tömde det, men då han åter satte det ifrån sig på bordet, reste han sig upp, löste peruken från sitt hufvud och aftog den väl gjorda lösnäsan, då de närvarande till sin stora förundran sågo framför sig ingen annan än …




Vid utsatt timme hade de af drottningen från hufvudstaden kallade rådgifvarne anländt. Brahe, Hård och Horn begåfvo sig genast upp till henne. Puke, som kom en stund